Den
magiska av saga dörren
Hej
jag heter Lilly. Jag är tio år och gå på Hult skolan. Det finns
en person jag tycker om. Han heter James. Så finns det en person som
man ska passa sig för. Det är vaktmästare Valter. Han strosa
omkring och skällde ut alla som drog in smuts och lera. Jag kommer
ihåg en gång förra året på vintern. Jag råkade ta in lite smuts
så då blev jag utskälld och fick sitta kvar efter skolan. Idag
hade fröken en överraskning till oss.
Kapitel
två
Brevet
Överraskningen
var att vi skulle vara en hel dag ute. Jag och James gick in i skogen
tillsammans.
-Kom
Lilly, sa James till mig. Vi gick in i skogen hand i hand.
-Vi
försöker hitta ett läger. Strax efter han hade sagt det dök en
perfekt glänta upp inför våra ögon.
.Här
kan vi vara ifred, sa han.
När
jag tittare igenom lägret fick jag syn på en röd dörr med svarta
streck på sig.
-James,sa
jag.
-James.
James
kom springande
-Vad
är det,sa han.
Så
såg han dörren som jag pekade på. Det stod ett stort äppelträd.
I ett litet hörn stod en björnbuske. När James gick fram och
ryckte i handtaget. Men det var låst. Just då visslade till. Det
var visselpipan.
-Vi
måste gå nu,sa James.
-Vänta
lite jag kommer snart, sa jag för jag hade nämligen fått syn på
ett brev. När jag hade försäkrat mig om att James var utom syn
håll tog jag upp brevet och läste det:
Hjälp
mig snälla jag är fångad bakom denna dörr bara du som läser det
här brevet kan rädda mig. Du måste hitta nyckeln så du kan låsa
upp dörren. Nyckeln är blå och gammaldags hoppas du vill hjälpa
mig. Hej då.
Nu
förstod jag var jag måste göra. När vi kom tillbaka till skolan
såg jag nyckeln. Den hängde från Valters rock.
Kapitel
3 Nyckeln
Nu
visste jag vem som hade nyckeln sen var det bara att ta den men det
var inte så lätt. Jag hittade aldrig ett tillfälle så jag började
tror att det var meningslöst. Då dök ett tillfälle upp. Vi skulle
har övernattning på skolan. James kom ifatt mig i korridoren.
-Varför
kom du inte när jag sa till dig,sa James. Jag berättar för honom
om brevet.
-Varför
sa du inte till mig, sa James argt.
-Jag
kunde har hjälpt dig, sade han argt en gång till.
.Vill
du hjälpa mig med att ta nyckeln från Valter, frågade jag.
-Om
jag får, sa James.
-Ja
det får du, sa jag.
-Vi
kan ta den på övernattning, sa James.
-Det
var det jag tänkte, sa jag.
-Då
gör vi det, sa James.
Jag
och James gick till maten. Då råkar vi ser Valters rock svepa runt
hörnet. Vi hörde hur han gäspade.
-Han
är trött ,sa James ,
-Om
han är smart så går han till sitt kontor, oj han går mot sitt
kontor ,sa James.
-Vi
följer efter honom, sa jag.
-Okej
,sa James, men vi får se till att han inte ser oss. Vi smög efter
honom. Hans kontorsdörr stod på glänt. Valter låg där inne och
sov tungt. -Kom ,sa jag för jag såg nyckeln ligga där
på
Valters rock.
-Vi
tar den, sa jag.
-Okej,
sa James.
Vi
var nästan där när Valter ruskade på sig. Vi gömde oss bakom
soffan. Valter vände sig om
och
sov vidare. Vi pustar ut.
-Det
var nära ögat , sa James.
Han
hoppade fram och tog nyckeln. Vi sprang mot dörren. Valter hade
vaknat han fick fatt i James. James kastae nyckeln till mig. Jag
sprang så fort jag kunde. Nu var jag i skogen. Jag fick syn på
dörren. Den såg likadan ut som den hade gjort innan. Jag kom fram
till den men tvekade lite. Va fanns bakom dörren. Sen gjorde jag
det. Jag vred om nyckeln.
Kapitel
4. En annan värld!
Oj
bakom var det grönt. Jag provade att ligga i gräset. Det kändes
inte som det gjorde där hemma. Det var skönare än hemma. Jag
tittare åt sidan där jag hade väntat att James skulle har legat.
Men där fanns bara en buske. Det kändes som en stöt i hjärtat.
Jag började gå runt i skogen. Där hörde jag varelse på långt
håll. Jag tyckte att dom pratade. Då kom varelsen inom syn håll.
Det
var pysslingar. Då såg jag ett bär. Jag gjorde
en
ansats att hejda mig. Tänk om det är giftigt.
Man
kan inte veta förrän man har smakat, sa jag
till
mig själv. Det var jättegott. Jag luktade på
ett
löv det luktade gott tyckte jag. Jag hörde en fågel på långt
håll det lät vackert, nästan sorgset.
Jag
tänkte på James. Vad hade Valter sagt åt honom att göra.
Kapitel
5, en annorlunda vän!
Det
började blir mörkt nu. Jag måste hitta ett träd att sova i. Jag
hittade ett perfekt träd. Just som jag skulle lägga mig så kom en
varelse ner ur trädet. Jag hoppade till. Det gjorde varelsen också.
-Vem
är du? ,sa jag nervöst.
-Jag
heter Daniel ,sa varelsen ,och du heter vadå?
-Jag
heter Lilly ,sa jag
-Hej
Lilly, sa varelsen, har du sett någonting konstigt på sista tiden,
vänta
lite nu hur kom du in här? sa varelsen misstänksamt.
-Någon
skicka mig ett brev, sa jag.
-Det
var jag som skickade dig det där brevet, sa svartalfen.
Kapitel
6
Mitt uppdrag
-Jo
du förstår jag är på flykt för jag låste in en pyssling i ett
säkerhetsvalv,på Drömbanken , fotsatte svartalfen.
-Va
är Drömbanken för sak.
-Det
är en av trollkarls bankarna, sa svartalfen.
-Finns
det trollkarlar? sa jag.
-Massor
av dom, vi håller oss mest undan ,sa han,
men
nu går vi över till mitt lilla problem.
-Jag
behöver ett bra ställe där jag kan gömma mig, sa Daniel.
-Är
det allt , sa jag.
-Nej
det är inte allt dom får inte hitta oss.
-Du
är i fara så länge du är med mig.
-Hur
vet pysslingar att jag är med dig? frågade jag.
-Dom
vet allting, sa Daniel.
-Okej
jag kan hjälpa dig ,sa jag, jag behöver några saker.
Två
sovsäcka
Mat
Ett
tält
Två
kuddar
Nattlinne
Tandborste
Två luftmadras
Extrakläder
Filtar
Hej
då Daniel, sa jag.
Kapitel
7 Tillbaka i skolan
Skolan
var precis som vanligt nästan som ingenting hade hänt. Fast allt
hade ju hänt. Fast det var något konstigt, det såg precis ut som
det gjort när jag lämnade det. Nästan som om tiden hade stannat.
Vänta lite tiden hade stannat vilket jag såg nu. När jag kommer
tillbaka så börja allting röra sig igen, tänkte jag så jag
sprang tillbaka till skolan. Precis som jag hade väntat mig så
börja allting röra sig igen så fort jag satte min fot på
skolområdet. Det är nog snart slöjd ,sa jag till mig själv, jag
måste skynda mig. Så jag sprang in i skolan smög till klassrummet.
Som tur var så hade hela klassen slöjd, alla utom...
Jaså
du är tillbaka, sa ingen mindre än James.
Hej
, sa jag, hur mår du.
Bra
,sa James, var har du varit förresten?
Hos
tandläkaren ,hittade jag på.
Varför
sa du inte till mig att du skulle till tandläkare? frågade James.
Jag
glömde bort att säga det till dig , sa jag.
Jaha
,svarade han.
Du
kan du hjälpa mig att får tag i lite mat, frågade jag.
Visst,
sa han till min stora lättnad han var inte arg på mig.
Då
gå vi ,sa jag.
Vi
gick under tystnad. Det var väldigt kusligt att gå där i
tystnaden. Jag hade lite dåligt samvete för att jag bara hade tänk
på min nya vän och inte på James. Vi kom fram till köket. Det
luktade gott. Vi smög fram till där man lagade maten. Då kom
mattanten in i matsalen.
Var
gör ni här? sa hon.
Fröken
sa att vi skulle hämta mat, hittar
jag på.
Det
har jag inte hört något om,sa hon. Efter som hon var en snäll
tant så fick vi va vi ville ha.
Hej
då James , sa jag.
Vart
ska du?
Till
doktorn, sa jag.
Okej.
Så
jag gick tillbaka till dörren och gick in.
Kapitel
8 sanningens ögonblick
Jag
samlade mod till mig gick in genom dörren. Det såg nästan ut som
det hade gjort när jag lämnade det. Jag leta reda på min vän och
sa att jag hade alla saker jag behövde.
Då
gå vi mot bergen, sa Daniel. Vi gick tills vi kom fram till bergen.
Där gjorde Daniel halt.
Vi
måste köpa dig en trollstav, sa han. Så vi gick mot stan. Alla
stirrade på mig medan vi gick mot trollstavs butiken. Vi gick in i
butiken. Den var väldigt mörk och kuslig.
Daniel
satte sig ner precis när en mjuk röst
sa
i mitt öra.
God
middag, sa någon. Jag hoppade till det måste Daniel också ha
gjort för stolen ranglade när han flög upp ur den. Jag vänder
mig om och titta upp på en mycket gammal man med ögon som nästan
såg ut som månar.
Jaha
och vad är ditt namn?
Lilly,
sa jag andlöst. Jag önskade verkligen att han skulle blinka det
kändes lite läskigt. Nu var han så nära mig att vi nästan stog
näsa mot näsa.
Dom
bästa trollkarlarna har köpt sina trollstava här. Han började
stryka utmed raderna med små aska i. Då förstod jag att det fanns
trollstava i dom. Han tog ner en ask ur hyllan. Vi provade trollstav
efter trollstav. Jag förstod inte vad han väntade på till sist så
drog han fram en trollstav och räckte över den till mig. När jag
tog i den kände jag en märklig värme i fingrarna jag sa det åt
honom och han klappade i händerna.
Vet
du vad den här trollstaven är tillverkad
av?
Nej
, sa jag.
Inuti
din stav finns en fjärde från en duva. Trät som är utan på
kommer från ett bokträd.
Daniel betalade
för min trollstav , han betalade
även
för mina böcker och en kittel i
standar
storlek. Sen så gick vi åter igen
mot
bergen. Vi stannade och slog upp tältet
i
en liten grotta. Samma kväll så lärde Daniel mig magi. Det var
mycket svårare
än
att bara vifta med trollstaven och uttala
några
konstiga ord. Daniel hade mycket mindre ben och än jag så han fick
gå in och vila, jag fick ta första vakten. Det var kusligt
att
sitta där alldeles ensam.
Efter
en liten stund hörde jag någon som gick och skrek åt andra. Sen
så helt plötsligt
uppenbarade
sig ett par vita fötter.........
Efter
som Daniel låg och sov så skönt så ville jag inte väcka honom.
Jag smög mig ut innan stegen
kom
tillräckligt nära. Då kom det en grön blixt. Jag sköt iväg en
stråle av rött
ljus.
Det gröna och det röda ljuset krockade
med
varandra. Då kom det en explosion
det
lät som om en bomb hade smällt. När jag tittar upp så såg jag
att min fiender hade försvunnit. Då kom Daniel springande ut ur
grottan till mig.
Du
klarade det, du klarade det , ropade han.
Jag
kunde inte klara det utan dig, sa jag.
Vill
du gå tillbaka eller ska jag trolla dig till
dörren?
Kan
du trolla så att det inte har gått någon tid där hemma?
Ja.
Hej
då då, sa jag. Daniel svängde med sitt trollspö och så vips så
stod jag vid dörren. Jag öppnade dörren. När jag öppnade dörren
så såg det ut som det hade gjort när jag lämnade det. Jag sprang
upp till skolan. Då ringde klockan ut.
Kapitel
9 Tills någon annan öppna dörren igen.
Jag letade reda på
James.
När
vi gick över skolområdet såg jag Valter.
Jag
tvekade, han kanske skulle bli arg. Jag gick försiktigt fram till
Valter.
Hej,
sa jag.
Hej,
muttrade han. Jag sträckte försiktigt fram handen med nyckeln.
Han
tittade forskande på mig. Han tog försiktigt nyckeln och satte
tillbaka den i nyckelknippan.
Du
har varit i den magiska världen, sa han.
Ja
,sa jag.
Vadå,
avbröt James.
Du
måste lova att aldrig berätta att bakom dörren vi såg i skogen
finns en annan värld.
Okej
jag ska aldrig berätta för någon ,sa han.
Vi
hade en liten stund i matte sen så var det slut för idag. När min
mamma kom och skulle
hämta
mig så frågade jag och James ifall
vi
kunde sova över. Det kunde vi, och det var
inte
sista gången vi gjorde det.
